Så här i fastetiden utmanas vi av flera svåra teman i vårt kyrkoår. Förra veckans tema handlade om den kämpande tron och veckan före var rubriken; prövningens stund. Den här veckan handlar det om kampen mot ondskan och det var min tur som blivande präst att skriva och hålla predikan idag söndagen den 3 mars. Ja ett ämne som det är lätt att vilja väja för och som är utmanande eftersom det är så stort och svårt. Men om vi förnekar och låter dom svåra frågorna komma i skymundan, förnekar vi oss själva och livet som människor här på jorden. Skulle vi inte våga erkänna våra mindre goda sidor, och inte våga resonera och debattera om att onda mänskliga gärningar sker i världen, då förloras också möjligheten att bemöta och lyfta fram det mörka i ljuset. Jag tänker dessutom att vi behöver få ventilera och resonera kring hur vi har möjlighet att visa solidaritet med utsatta medmänniskor eller var en röst för den som inte själv orkar eller kan. Den frågan är alltid aktuell. Fastetiden handlar också om en viss självrannsakan. Fastetiden inbjuder till en reflektion över våra egna liv – där gott och ont finns i en blandning. Ja livet kan ju vara ungefär som en godispåse Gott & Blandat med både lite surt, salt och sött innehåll Min tro säger mig dock att det finns någon som känner oss och vet hur vi har det, och det är Gud. Gud vill att vi skall växa som människor, i vår tro och i vår tillit till att ljuset alltid är starkare än mörkret. Relationen mellan människa och Gud är dock mer än en prestationsgemenskap, det är en relationsgemenskap, dit vi alltid är välkomna i all vår mänsklighet.
En passande liten bön i dessa tider skulle kunna vara denna: Tack, hjälp, förlåt, Amen.
Frid och Allt gott
Från
Eva-Lott Isaksson
Prästkandidat och praktikant i Hammarö församling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar