Julens gudstjänster

Snart är det jul.

Kyrkans kanske viktigaste mötesplats är gudstjänsten.

Gudstjänster har vi året om, men nu närmar vi oss julen

och för de flesta är julens gudstjänster speciella.

I många familjer är det en tradition att man går på julbön,

midnattsmässa eller julotta tillsammans.

På julafton varje år kl. 11.00 är det en gudstjänst

runt julkrubban i Hammarö kyrka, det är

liv och rörelse, barn överallt.

Jag kommer speciellt ihåg en julafton för

några år sedan, barnen var ganska små.

Jonatan hade med sig sitt favoritgosedjur, en kyckling

som hette Pipen. Barnkören sjöng, julkrubban ställdes

iordning där framme i koret, Jesus lades i krubban.

Så var det dax att sjunga psalm 116,

"Nu tändas tusen juleljus". Jonatan kunde texten, men

under hela psalmen satt han och sjöng, "Piiip pip pip piiip, piiip, pip pip piip...".

Jag viskade till honom och frågade lite irriterat varför han inte

sjöng orden? han kunde ju orden. Jonatan tittade förebrående

på mig och sa:

- Mamma, det är ju Pipen som sjunger, han kan inte prata, han piper!

Förlåt Jonatan, det borde jag ju ha förstått förstås.

Senare på julafton är det julbön och på julnatten kan man gå till

Skoghalls kyrka och vara med på den stämningsfulla midnattsmässan.

Själv är jag oftast för trött denna sena timme men jag har fått mig

berättat att det är fantastiskt! Så i år ska jag nog gå dit.

I media kan man läsa att antalet besökare på julottan,

på juldagens morgon, minskat kraftigt. I Hammarö kyrka är det,

om än inte fullsatt, mycket folk även denna tidiga morgontimma.

Själv måste jag erkänna att jag är trött inte bara sent på kvällen

utan också tidigt på morgonen. Men när man väl svänger ner mot

Hammarö kyrka. Går längs en allé av marschaller,

träder in i kyrkan som är upplyst av levande ljus.

Man sätter sig i en bänkrad tätt tillsammans med ytterkläderna på,

för man känner sig ju lite hurvig så där tidigt.

Gudstjänsten börjar och jag rycker till när kantorn börjar spela

"Var hälsad du sköna morgonstund" på orgeln

(känner mig som pappan i Karl Bertil Jonsson julafton när

han vaknar i fåtöljen).

Trots tröttheten så går orden i predikan in i hjärtat,

Hammarö kyrkokör sjunger så vackert och så kommer

"O helga natt", jag ryser. Vi går ut i den fortfarande

mörka morgonen, åker hem, äter en skinksmörgås.

Sedan somnar jag på soffan.

Men julgudstjänsterna är inte slut där, på annandag jul väntar fler.

Välkomna!

Annika Eriksdotter