Uppe på predikstolen i Hammarö kyrka står ett timglas (sandur) från 1600-talet.
Det är en symbol för tidens obevekliga flykt.
Timglas användes länge i kyrkan och i sjöfarten.
De första egentliga bevisen för att timglas använts är från 1300-talet.
Timglaset användes för att mäta tid, kanske för att hålla koll på
hur länge prästen predikade? Det sägs att de protestantiska prästerna använde
timglas långt in på 1700-talet för att kunna mäta sina tre till fyra timmar långa predikningar.
Ursprungligen betydde glas ett timglas där sanden rann igenom på en halvtimme.
Hur lång tid det tar för sanden att rinna igenom i Hammarö kyrkas timglas vet jag inte,
har inte vågat prova heller, tänk om timglaset går sönder.
Tiden springer ifrån oss, vart tog tiden vägen, är det redan fredageftermiddag. Men kära nån, fyller han 18 år, han var ju ett barn alldeles nyss!, jag hinner inte med…
Ja vi förlorar tid hela tiden (som dom sa på SJ när tåget körde i reducerad fart). Men en sak som det vore positivt att sätta fokus på är ju att vi också möter ny tid, hela tiden. Vi befinner oss i mötesplatsen mellan tiden som gått och tiden som kommer, i det såkallade nuet. DN kulturs Björn Wiman skrev i dagens tidning "Framtiden ser man som vanligt bäst genom att backa in i den, med ansiktet vänt mot det förflutna." Det är viktigt att kunna vara i nuet, men också att dra lärdom av det förflutna och kunna se framåt. Nu stundar nyårsafton, låt oss gå in i det nya året med tillförsikt.
Gott Nytt År!
Annika Eriksdotter
PS.
På nyårsafton klockan 17.00 är det nyårsbön i Hammarö kyrka,
du är hjärtligt välkommen!
